|
Bänken
Bænken
Om regissören
Animerade dockfilmer, TV-serier, musikvideos och reklamfilm tillhörde Per Flys (född -60) repertoar på 90-talet. Men med Bänken gör den danske regissören långfilmsdebut. Lågbudgetprojektet var nedläggningshotat vid flera tillfällen, men när filmen väl kom ut blev den en omedelbar succé och fick t.ex. tre Bodilstatyetter, Danmarks motsvarighet till Guldbaggen.
Om filmen
Familjen, det sociala arvet, svek och förlåtelse är teman i Per Flys påbörjade långfilmstriologi (del två Arvet beräknas vara klar till våren). Först ut är Bänken som skildrar samhällets bottenskikt.
En av de män som sitter på förortstorgets A-lagsbänk är Kaj. En gång hade han familj och arbete som kock åt Simon Spies, numera gör han sitt bästa för att supa ihjäl sig. Så dyker dottern och sonsonen oväntat upp i hans liv. Det förflutna har kommit ikapp honom, men klarar Kaj av att bryta sitt destruktiva mönster?
Filmen ger en bild av ett Danmark långt från vår mytomspunna föreställning av ett broderfolk med ett avspänt och sunt förhållande till spriten. Istället visar den utslagenhet, svek, ångest och total misär, skickligt gestaltat av framför andra Jesper Christiansen (från bl.a. Italienska för nybörjare). Socialrealism? Nja, snarare neorealism, enligt regissören själv som framhåller Cykeltjuven som en av favoriterna i genren. Bänken är precis som Cykeltjuven en kraftfull och existentiell historia. Per Fly vill att vi ska känna sympati för Kaj, att Kaj ska bli en hjälte. Och det vore väl ingen dansk film om det inte mitt i allt elände fanns en god portion värme och humor?
(källor: GP 2201-11-09, dfi.dk, triangelfilm.se)
|
|
