|
Breven från Otar
Depuis qu´Otar est
parti
Om regissören
Julie Bertucelli har inte gått
den vanliga filmskolevägen utan studerade först filosofi innan
hon blev assistent åt bl a Bertrand Tavernier, Krzystof
Kieslowski och Otar Iosseliani. Därefter tog hon en snabbkurs
på tre månader i kamerateknik för att sedan nästan omgående
starta en framgångsrik karriär som dokumentärfilmare.
Hon
tillbringade sex månader i Georgien, där hon arbetade med en
film av Otar Iosseliani, och kom att bli förälskad i landet
med dess människor, som, fast de gått igenom en mängd
svårigheter, ändå är så fulla av liv och hopp.
Om filmen
Filmen utspelas till större
delen i Tblisi, Georgiens huvudstad, med de förväntade
miljöerna av förfall och typiska gråa kommunisthöghus. Därför
är det en stor glädje att få sjunka in i tre generationer
georgiska kvinnors liv, för detta är vad filmen centrerar
kring. Det handlar om det förflutna, då Stalin, enligt mormor
Eka, löste alla problem; det handlar om nutidens kamp för att
skaffa pengar till hyran och det handlar om hur framtiden ska
bli.
Dominerande, trots sin frånvaro, är Otar, Ekas älskade
son, som har flyttat till Paris. Vi känner honom endast genom
de brev och avbrutna telefonsamtal som med jämna mellanrum
lyser upp deras liv. I synnerhet ett telefonsamtal innebär
stora förändringar….
(Källor: www.indiewire.com,
www.gp.se)
|
|
