|
Om regissören
Susanne Bier tillhör en stor judisk familj. Hon är född 1960 i Köpenhamn. Efter studenten studerade hon religion och arkitektur i Israel, vilket hon fortsatte med vid Architectural Association i London. Hennes första spelfilm Freud flytter hjemmefra handlar också om en judisk familj (med den starka modern i centrum) och balanserar hårfint mellan tragedi och fars. Och hennes examensfilm De saliges ø är ett psykologiskt drama med religiöst färgad problematik. Arkitektstudierna visar sig som en ovanlig medvetenhet om rummet som aktör; hon ville från början bli scenograf. Bier är idag en regissör av internationellt format med stor bredd inom olika genrer. Hon har gjort en psykologisk thriller, Sekten. Sitt publika genombrott fick hon med den romantiska komedin Den eneste ene, men har även gjort en hel del reklam- och TV-film. Hon tillhör den nya generation kvinnliga regissörer som är utbildade på "Den Danske Filmskole". Hon utforskar komplexa tabubelagda familjerelationer och försöker ofta gestalta det inre kaos som uppstår när människor hamnar i kris och ställs inför avgörande val. Så valet av skådespelare är inte minst av det skälet viktigt för henne. Det är inte minst tydligt i kvällens film. Dogmakonceptet har betytt en hel del för henne. "Jag blev tvungen att släppa på kontrollen. Ryggsäcken blir lättare att bära när man gör en billigare film. Det kräver mer uppfinningsrikedom. När man bara kan använda naturliga miljöer och mycket handkamera, sparsam ljussättning skapas en dokumentär estetik med nerviga bilder - en större närvaro". I tidigare filmer har Bier visat fram den åldrande kvinnokroppen med stark känsla både för det groteska och livsbejakande i den kvinnliga "iscenesættelsen". Hennes förmåga att gestalta erotisk laddning är genuin. "Film är ett känslomässigt medium, både dess styrka och svaghet", säger hon i en intervju i Filmkrönikan. Hennes kreativa geni kommer också starkast till uttryck i gestaltningen av de nära relationerna, i skildringar av lust, glädje, kärlek, svartsjuka, skuldkänslor och sorg. Det viktigaste temat? Hon funderar: "det är nog att kärleken är både vacker och grym. Att livet är brutalt men samtidigt fantastiskt. Och om det är något som ligger under alla mina filmer, så tror jag det är en ödmjukhet inför livets storhet".
Om filmen
Bröder är en sinnrik historia med länkar till den bibliska ursagan om rivaliserande bröder, symboliska som biologiska. Befriad från förra filmens Dogma-regler lyfter Susanne Biers filmberättande till en ny nivå och med enkla klassiska parallellklipp vävs de samtidiga skeendena i huvudberättelserna organiskt samman. Michael är major i danska armén, far till två härliga ungar och har ett ordnat familjeliv med sin hustru Sarah. Pappan är stolt över honom, men har aldrig kunnat acceptera sin andre son Jannik, som lever ett vilset bohemiskt liv och nyss avtjänat ett fängelsestraff. Under ett FN-uppdrag i Afghanistan blir Michaels helikopter nedskjuten. Tillvaron förändras radikalt när Michael förmodas död, dödförklaras. Ensam kvar i Danmark börjar Jannik alltmer umgås med broderns familj och glider långsamt in i tomrummet efter sin bror. Sorgen för Jannik och Sarah samman. Janniks liv får ett meningfullt innehåll, när han får ta hand om broderns familj. Men Michael har tagits som krigsfånge och överlevt. Han befrias och återvänder plågad "hem", närmast mentalt blockerad av en händelse under fångenskapen som krossat hans självbild. Vad han varit med om varken orkar eller vill han berätta. Men det kan och vill Susanne Bier; handkamera förmedlar autenticitet. Filmen ställer frågor kring hur långt vi kan gå för att överleva? Långt, mycket långt… Men hon väjer inte för att skildra konsekvenserna. Michael har visat sig beredd att begå handlingar som både han och hans familj får betala ett ohyggligt pris för. Bröder berör teman om kärlek och skuld. Filmen vågar gestalta några av våra mest förbjudna känslor…
Källor:
www.imdb.com ; Aftonbladet; Filmkrönikan; Ib Bondebjerg (red.): Dansk film 1972-97;
|
|
