|
Om regissören
För många av Filmstudions medlemmar är Allen Stewart Konigsberg ingalunda en ny bekantskap. Flera av hans filmer har ingått i tidigare års filmstudioprogram. Några medlemmar har kanske rentav kvar ett faktablad där han har presenterats. Detta är givetvis ingen uppmaning till jämförande faktabladsstudier, utan bara ett konstaterande att Woody Allen är en omtyckt och produktiv filmskapare. För nytillkomna och glömska (?!) medlemmar kan det kanske ändå vara av intresse med en kort presentation av hans insatser inom underhållningsbranschen. Där började han med att skriva för ståuppkomiker, efter att som 16-åring till en tidning ha skickat in, och fått betalt för, ett skämt. Så småningom äntrade han själv nattklubbsscenerna som komiker. Dessa framträdanden blev
mycket populära, så steget till TV var inte långt. Sitt intåg i filmvärlden gjorde han 1965 i egenskap av manusförfattare och skådespelare i filmen What´s New Pussycat. Regidebuten kom med filmen Ta pengarna och stick och sedan dess har Woody Allen försett filmmarknaden med ungefär en film om året.
En Woody Allen-film brukar utspela sig i New York, närmare bestämt på Manhattan, i en relativt bildad medelklassmiljö. Det är ofta relationskomedier med mer eller mindre halsbrytande dialoger och med honom själv i någon av huvudrollerna. Hans rollfigurer är för det mesta neurotiska, misslyckade, missförstådda, oavbrutet pratande och förbisedda små män (Allen är 165 centimeter lång) som trots
dessa föga upplyftande drag alltid lyckas omge och involvera sig med vackra unga damer. Fast på senare tid har han inte framträtt lika flitigt i sina filmer. De unga damerna har fått yngre motspelare nu när Allen närmar sig de 70 med stormsteg ( han är född 1.12. 1935).
Några filmer i mer seriös anda har Woody Allen också åstadkommit. Han är ju en Ingmar Bergman-fan och filmerna Hannah och hennes systrar, September och En annan kvinna har ett annorlunda tonfall och är ett försök om inte att efterlikna mästaren så i alla fall att prova en allvarligare aspekt. Bäst är nog Woody Allen trots allt när han lyckas blanda humor och allvar.
Om
filmen
Två manusförfattare sitter tillsammans med sina vänner på en krog i New York. Det är en glad och uppsluppen stämning. Då kommer dessa två herrar att diskutera tragedins och komedins formspråk. De arbetar fram två olika uppslag där huvudpersonen heter Melinda. Det blir en "tragisk" Melinda och en "komisk" Melinda. Dessa Melindor växelverkar med varandra i en värld av kärleksbesvär och /eller karriärambitioner. Att skärskåda tragedin och komedin på detta viset leder slutligen till att renodlingen inte är möjlig. Är det inte alltid så att tragedin och komedin går hand i hand och ibland kan det vara svårt att veta vad som är det ena eller det andra.
(Källor: Imdb, Filmrutan nr 1/2005, www.cinema.se, film.nu)
|
|
