|
Återkomsten
Vozvrashcheniye
Om regissören
Den 40-årige Andrei Zvyagintsev kommer från Novosibirsk. Han var tidigt på det klara med att han ville arbeta inom teatern och utbildade sig till skådespelare i Moskva. Men post-perestrojkaåret 1993 var inte lyckosamt ur arbetssynpunkt för Andrei så han fick istället arbeta som reklamfilmare åt en möbelfirma. På så sätt lärde han sig en hel del om filmteknik. Han fick så småningom kontakt med Irina och Dimitri Lesnevski (mor och son) ,som hade startat kanalen Ren-TV, och som lät honom bli producent för en del program och inspelningar, bl a av thrillers. Så blev han då tillfrågad om han ville göra en film av en TV-teaterpjäs kallad Återkomsten. Andrei gav sig i kast med manuset, bl a genom att överföra sin vision av filmen ruta för ruta på papper och sedan filma helt i enlighet med bilderna (lite av Kurosawa??). Budgeten var på 500 000 dollar och man filmade med 35mm-film utom i undervattensscenerna.
Vid valet av skådespelare gick man ytterst omsorgsfullt tillväga och mängder av pojkar testades i St Petersburg och i Moskva innan just dessa två fick rollerna. Pojken som spelar Andrej omkom sedermera i en drunkningsolycka innan filmen hade premiärvisats.
Mottagandet har varit storartat. Filmen vann inte bara Guldlejonet vid filmfestivalen i Venedig, den är också rosad av kritiker och jämförelser har gjorts med storheter som Andrej Tarkovski och Wim Wenders. Själv är Zvyagintsev en stor beundrare av dessa båda regissörer och även en annan, förr oss kanske inte så känd rysk regissör, nämligen Alexei German.
Om filmen
Två bröder i tonåren strider om småsaker fram till den dag då deras far återvänder efter att ha varit borta i tolv år. Då fokuseras i stället deras känslor kring den far de knappast känner, men som nu plötsligt gör entré som auktoritet i slutet av deras barndom. Faderns tystnad angående hans långa bortovaro skapar nya konflikter mellan de två bröderna.
Själv har regissören sagt att filmen handlar om "den metafysiska inkarnationen av själens förflyttning från Modern till Fadern" (just det!?). Lite enklare uttryckt: en frånvarande fader… (se ovan). Vad som sedan händer är kanske en lektion i rysk förrevolutionär mysticism à la Dostojevskij, i alla fall enligt vissa recensioner, vilket inte gör filmen sämre. Någon försoning innebär dock inte "själens förflyttning…." och inte heller får man en komplett uppsättning pusselbitar, som faller på plats på slutet.
(källor: www.indiewire.com
www.english.pravda.ru
Ryssland.net
Cinema.com)
|
|
